Historien vände definitivt blad igår. Från demokratins skakiga decennier – aldrig perfekta, alltid fulla av tvivel och misslyckande ambitioner, men ändå så mycket bättre än alternativen – till en epok av massivt framvällande mörker. En tid där de rättigheter, skyldigheter och mellanmänskliga hänsyn som burits fram till samhällsöverenskommelser genom människors demokratiska organisering och förhandlingar i rörelser, nu förlorar sin mening. En tid där MAKT är det enda som har betydelse.

En rad symbolhandlingar i USA igår underströk detta.

De illasinnade och hatfyllda angreppen mot den redan mycket utsatta gruppen av transpersoner, som gavs stort utrymme både i Trumps installationstal och första exekutiva beslut, var till för att understryka att de sociala rättigheter vi kämpat oss till oss, helt plötsligt kan försvinna. Budskapet till alla minoriteter är att det är bäst att hålla sig på mattan och gömma sig i skuggorna: ett pennstreck i Ovala rummet kan göra er blotta uppenbarelse olaglig om ni inte passar er.

Den främsta symbolhandlingen under en otäck symboltyngd dag svarade Elon Musk för, hög på sin seger och fullproppad med kemiska preparat som fick det galopperande egot att frusta ännu mer. Till sist rev han av sig den sista tunna masken och utförde nazisthälsningen inför världens kameror och vrålande MAGA-anhängare. Inte en gång. Två gånger.

Det var inte en ingivelse, det var inte en spasm, det var inte ett misstag. Det var förberett och inövat. Valet var klart, kröningen var fullbordad. Det var säkert nu. Budskapet kunde inte vara tydligare: Jag kan göra precis vad jag vill och komma undan med det. Inga skyldigheter eller mellanmänskliga hänsyn gäller mig nu.

MAKT är det enda som ska ha betydelse i vår nya sköna värld.

Så börjar alltså nästa kapitel. Och vi befinner oss i en sluttning, en mycket brant sådan.

Det kommer överskridas många gränser i en accelererande hastighet under de kommande åren och vi måste tillsammans med våra grannländer och våra grannar hålla stenhårt i våra egna demokratier och vår mänsklighet, för att inte vi också ska dras med. Det kommer bli tungt.

Det är en farlig tid på många plan – och i dess mittpunkt står frågan om makten över teknologier som ger makt.

Det är ingen ny konfliktpunkt. Genom människans historia har ett stort antal uppfinningar steg för steg multiplicerat räckvidden och kraften i våra handlingar, gjort oss som art och som individer allt mäktigare. Elden, hävarmen, vattenhjulet, skriften, armborstet, krutet, musköten, dynamiten, explosionsmotorn, elektriciteten, nationalstaten, lagboken, massmedia, de är några av alla exempel på hjälpmedel och verktyg som innebär makt för den som har tillgång till dom.

Under stora sjok av mänsklighetens historia har det också varit såhär: teknologier som ger möjlighet att utöva makt över omgivningen har varit mycket ojämlikt fördelade och den ojämlika fördelningen av makt-teknologierna har upprätthållit samhällsordningar där de mäktiga tar var de vill ha och där alla andra är dömda till att huka sig.

De Egyptiska faraonerna och deras prästerskap vaktade för 4000 år sedan över tillgången till skriftspråket, som var den tidens superteknologi och maktmedel, som satte dem i en särställning.

Conquistadorerna steg i land i Amerika och utplånade kontinentens olika civilisationer på några decennier, de hade ju med sig musköter, kanoner, rustningar, svärd och hästar, maktmedel som gjorde dem oövervinnliga.

Det slutar likadant varje gång: Makt är den farligaste drog som finns. Den är inte bara beroendeframkallande, den förändrar också människans psyke på djupet. Att komma i besittning av makt över andra förändrar hur vi tänker och förhåller oss till andra människor och det förändrar den mäktige ser på vad hen själva förtjänar.

De teknologier som givit oss makt att omskapa naturen har gjort att vi känner oss som en utvald art som har en självklar rätt att bestämma över annat liv.

Att få makt över slavar gör att slavägaren hittar goda skäl till varför slaveri är ett naturligt tillstånd för vissa (andra) grupper av människor.

Men. Vi har i några delar av världen kunnat åtnjuta några decenniers relativt undantag från allt detta. Visserligen har 1900-talet frambringat fler nya kraftfulla teknologier än någon tidigare historisk epok, men tack vare att människor under hela seklet hittade sätt att organisera sig i stora samhällsrörelser och den vägen förmådde kämpa till sig den parlamentariska demokratin, kunde en stor del av teknologierna, allteftersom de blev tillgängliga, inordnas i en ordning där de reglerades och ställdes i det stora flertalets tjänst (men aldrig utan kamp).

Det har varit den politiska demokratins stora historiska seger.

En egentligen helt makalös bedrift.

En bedrift som möjliggjort alla de sociala rättigheter vi har, men inte kan ta för givna, idag.

Demokratins seger innebar att den som har tillgång till olika maktteknologier ÄNDÅ inte får göra som den vill. Att jämlikhet och hänsyn som utgångspunkt ska råda mellan människor, grupper och länder.

Det är den ordningen som nu ska sättas ur spel. Från Putins auktoritära styre i öst till Trump/Musk i väst. Två poler som må ha olika kostymer och språk, men som delar en dröm. Om de maktfullkomliga narcissisterna med tillgång till vår tids främsta maktteknologier får som de vill så ska makt alltid råda över rättigheter.

Nu lutar de spelplanen så mycket de kan.

De twittrar och heilar och hotar och genomför invasioner för att försöka välta omkull den.

Och det som gör att tiden vi lever i är farligare än kanske någon tidigare epok är att de ultimata makt-teknologierna är inom räckhåll. Ingen tidigare teknologi har haft samma potential att ge möjlighet att tippa spelplanen totalt och globalt till fördel för en liten grupp, som Artificiell Intelligens har.

Därför pågår nu en kapplöpning utan dess like, mellan mäktiga teknikföretag och maktcentra. Det är här vi står när mörkret väller in, driver ut över världen från den 20:e januari 2025.

Och vi? Vad ska vi göra då?

Ingenting är ödesbestämt och USA:s öde måste inte bli Europas eller Nordens.

Något vi fortfarande har kvar är möjligheten att samla oss tillsammans på olika sätt. I lokala föreningar och i folkrörelser på alla nivåer och därigenom – genom varandra – multiplicera vår styrka att stå upp för och värna om demokratin och öppna och jämlika samhällen. Att samarbeta i olika demokratiska föreningar och folkrörelser är som sagt också en form av maktteknologi, en antiauktoritär sådan.

Jag tror att det kanske är det bästa vi kan göra just nu.