Som ung var jag aktiv scout i många år. Sedan blev jag ”stor” och gled vidare i livet till andra intressen. Nu när jag själv har barn som blivit medlemmar i scouterna fick jag chansen att som vuxen delta i ett läger på Göteborgsscouternas lägerplats i Kragenäs, sista veckan i juli.
Att återkomma till scoutrörelsen som vuxen har givit mig ett nytt perspektiv på vad scoutverksamheten handlar om som jag nog inte reflekterade så mycket kring som ung. Jag kunde nu se, och uppskatta, hur scouterna är väldigt duktiga på att ge barn roller där de får ta stort eget ansvar och möter och tacklar svårigheter och obehag tillsammans i sina patruller. Som resultat växer barnen mycket och utvecklas som människor både individuellt och i grupp – de mår bra.
Detta liknar på många vis hur vi jobbar på Egnahemsfabriken, inte minst inom vår ungdomsverksamhet Fabriken, men med skillnaden att scouterna är en internationell rörelse som har sedan länge utvecklade metoder för hur man organiserar sig och gör saker. En del av dessa metoder och traditioner kan vara lite anakronistiska – i scoutsången sjunger man fortfarande ”för gud, för kung och fosterland” – medan andra är moderna och väldigt inspirerande, inte minst därför att de är så enkla och smarta.
När scouter ankommer till en ny plats för att upprätta ett läger finns det ett antal saker som genast görs utan att det kräver någon direkt utredning, receptet finns redan klart sedan lång tid. Scouterna är bra på att bygga (de har gjort det förr) och börjar med att konstruera trefötter av obarkade trädslanor i ett antal bestämda längder. Bygget sker utan inblandning av den skruv och spik som är en del av vår stapelföda på Egnahemsfabriken, istället surras allt med rep, linor och knopar.
På kort tid kan stora strukturer byggas upp. Det blir bänkar, bord, väderskydd, arbetsstationer.
Scouter i alla åldrar är med och bygger. Även de yngsta får förtroende att konstruera delar av lägret. Hos oss surrade Upptäckarna, ålder 9-11 år ungefär, ihop diskstationen med stort självförtroende och på kort tid. Diskstationen är i sig en typ av mycket funktionell mikrotypologi, med plats för tre baljor där alla scouter under lägertiden själva ansvarar för att skölja, diska och eftersskölja sina kåsor och bestick. När vattnet blir smutsigt hjälps man åt med att byta.
Varje scoutkår som slog upp en by på Kragenäs hade sitt eget sätt för att självständigt bygga sin by. Men alla arbetar med varianter av samma typologier, funktioner, strukturer och metoder. Det skapar ett behagligt lapptäcke av likartade med samtidigt individuella och platsanpassade lösningar runt ett och samma tema.
Scouterna är organiserade i patruller. Varje patrull består av 6-10 personer och varje patrull har i vissa fall även en patrulledare som kan ha till uppgift att kommunicera med andra patrulledare och att se till att patrullen löser sina uppgifter, men även att se till alla ingen av patrullens medlemmar kommer efter, alla ska med. Detta är ganska effektivt sätt att fördela både ansvar och omsorg och se till att alla är delaktiga. En struktur som har vissa yttre likheter med en militär organisation.
Den här likheten med militär organisation är inte någon slump. Grundaren (1907) av det som senare blev den internationella scoutrörelsen var den brittiska generalen Robert Baden-Powell. Själva namnet scouting handlar från början om militära rekogniseringsuppdrag, att speja, hitta vägar och kunna läsa av tecken, men även att kunna handla och tänka självständigt och att överleva av det naturen ger under ibland tuffa förhållanden.
När scouting kom till Sverige på 1910-talet plockades det upp av de stora folkrörelserna och kopplingen till militär aktivitet som i Sverige redan från början var svag, har därefter helt försvunnit. Det som finns kvar är yttre likheter som patrullsystemet, scoutuniformen (som också handlar om att ”tvätta” bort klassmässiga spår av vem ”man är” i samhället utanför scouterna), utmärkelserna (märken) en scout kan få för olika färdigheter, scouthälsningen och flaggceremonin.
För en del är säkert detta viktiga saker som man tar på stort allvar och det är väl gott så kan jag tycka. Symboler har stor betydelse för oss människor och att samla på märken som visar att man lärt sig grejer, ja sämre saker kan man ju ägna sig åt…
För mig personligen har det symboliska utanverket kring scouterna aldrig känts så viktigt. Jag upplever inte heller att det egentligen är det som scouting främst handlar om idag, utan om något betydligt mjukare – och större.
Vad scouter i själva verket gör när de upprättar ett läger tillsammans är att de övar sig på att, som grupp, skapa sig ett temporärt hem. Lägerbygget är helt enkelt ett utforskande av hur hemmet kan återskapas på en ny plats och i en annan konfiguration än kärnfamiljens.
Scouterna blir bekanta med de grundläggande beståndsdelarna i hemmets infrastruktur –med matlagningen, vattenförsörjningen, renhållningen, uppvärmningen och all logistik omkring detta, som en kärna. Och scouterna bekantar sig också med hemmets mjukare dimensioner, det som gör att hemmet blir något annat än bara en plats där man råkar vara, och blir en plats som man är en del av, och som är en del av en själv. I det ingår den sociala infrastrukturen – platserna för att äta och hänga tillsammans, omsorgen om alla som ingår i hemmet, sånger och historier.
En del i detta hemskapande är en rent arkitektonisk komponent med stor symbolisk betydelse: portalen.
Byarna på scoutlägret har inga skarpa gränser, det går att röra sig fritt överallt. Men varje by har en portal som en besökare inbjuds att gå genom för att komma in i byn. Portalen byggs av scouterna i byn och blir en ”glad manifestation” av byns karaktär och enhet mot utsidan. Som arkitekt blev jag väldigt glad av alla kreativa portalbyggen på Kragenäs. Men även fascinerad av vilken förmåga en portal kan ha, placerad vid ingången till en by, att skapa en mjuk gräns mellan utanför och innanför, som renderar en extra glöd åt hemskapandet som pågår på portalens insida.
Jag tar med mig att ingången och hemmets gränser, även när de främst är symboliska och mycket öppna, är en viktig del av hemmet insida.
Som aktiv på Egnahemsfabriken, en förening (och, törs man säga, rörelse?) som handlar om just ” att praktiskt bygga hus och ett hållbart samhälle tillsammans” så hämtade jag mycket inspiration från sommarens scoutläger på Kragenäs. Jag inspireras av scouternas enkla sätt att bygga på, ”recepten” med beprövade lösningar som alla kan lära sig, och det ständiga utforskandet av det goda hemmets grundläggande egenskaper som startar på nytt, i och med varje nytt läger, i varje ny scout.
Ska vi hitta formerna för hur vi kan leva tillsammans och organisera våra livsmiljöer i framtiden är detta ett utforskande vi ständigt behöver bedriva ihop, i lekens form, över generationsgränser. Som scouting. Och som byggande på Egnahemsfabriken.
