En andra resa till norr
Vårt uppdrag i Bodens kommun fortsätter. I veckan gjorde vi en andra tur med teamet inom Visioner i Norr Steg 2, till Gunnarsbyn med omnejd. En sådan ynnest det är att bli generöst mottagen och rundvisad i människors hem! Under denna resan fick vi även chansen att själva bjuda Gunnarsbyn på soppa och hembakt, att halvtidspresentera vår inventering och analys, samt att workshopa om framtiden.
Bilden klarnar. Både kring utmaningarna och behoven, men även om den möjliga vägen framåt. Nu återstår att formulera färdigt de förslag till strategier vi arbetade fram under resan, de kommer presenteras lite senare i höst.
Vi besökte Hembygdsgården i Sörbyn. På 1920-talet uppförd som en pampig byskola, sprickfärdig av framtidshopp och ambitioner för skolbarnen. Idag är huset ett arv som både ger möjlighet till aktiviteter, men även innebär ett ”krasst tvång” för Sörbyn-Sundsnäs hembygdsförening att driva sin verksamhet vidare.
Vi hade möte i Folkets hus i Gunnarsbyn. Ett tempel för folkbildning, kultur, marknader och gemenskap, huset en förutsättning för att kunna samlas kring gemensamma angelägenheter. Så många mötesplatser det finns i en bygd med bara 500 invånare. Tacka 1900-talets människor för det!
Runt mötesplatserna i byarna finns gårdarna och de friliggande småhusen. Ett fåtal lägenheter, inga radhus.
Utspridda i landskapet ligger de, husen. Ibland dolda bakom björkridåer och uppslag av sly. Ibland omgivna av välklippta gräsmattor. Här och där en stolt trädgård. En del är mörka och på väg att snart glida över gränsen för när de går att rädda, andra lyser bebodda och sköts omsorgsfullt.
Husen är i centrum för det här projektet. Husen och den roll de spelar för en bygds utveckling. Deras betydelse för vart platsen kan ta vägen, vad platsen minns av sig självt.
Hus är viktiga. Rentav avgörande. De är samhällets bägare. Det är husen som gör att vi finns tillsammans här och nu och inte någonannanstans. De drar oss samman, gör platsen och gemenskapen möjlig.
Därför är ödehusen en ödesfråga.
På pappret är Gunnarsbyn en krisbygd. Men samtidigt finns det sedan många år även en annan rörelse här, en rörelse av samskapande och samarbete, satsningar, initiativ, entreprenörskap, kulturliv och folkbildning. Det finns en positiv social spiral som bromsar de negativa spiralerna som följer av demografiska, ekonomiska och teknologiska tendenser.
Innehåller den positiva spiralen tillräckligt med energi för att vända husproblemet i bygden till en möjlighet? Vi tror och hoppas det. Våra strategier handlar om att ge fler verktyg till den kraft som redan finns i bygden, att arbeta framgångsrikt med husen. Fortsättning följer…
