Idag vill jag skriva några rader om folkbildningen. Ni kanske har sett att det i höstbudgeten aviserats stora neddragningar som drabbar både folkhögskolorna och studieförbundens verksamhet hårt.
Detta gör mig väldigt ledsen.
Det livslånga lärandet, som står öppet för alla människor som befinner sig i helt olika livssituationer och åldrar, har varit en grundsten i den levande svenska demokratin. Studieförbunden och folkhögskolorna fyller en roll som ingen annan institution kan göra, de är unikt inkluderande, öppna demokratiska mötesplatser.
Det är en ironi – och, faktiskt, en tragedi – att folkbildningen ska tvingas till stora nedskärningar just när vi befinner oss i en brytningstid där framtiden ter sig alltmer oklar och där möjligheten att lyfta blicken från det omedelbara för att orientera och kalibrera sig tillsammans med andra människor, blir viktigare än någonsin förr.
I folkbildningen deltar man inte för att bli behörig till ett eller annat jobb, man läser för att växa som människa, i alla dess betydelser. Och vi, samhället, behöver mer än någonsin människor som får chansen att läka, växa, utvecklas, hitta orientering och må bra.
När människorna får chansen att må bra och vara hela, det är då samhället, vårt gemensamma, kan må bra.
Det tjänar vi alla på.
Egnahemsfabriken arbetar nära Studieförbundet Vuxenskolan och folkhögskolorna Billströmska på Tjörn och Ljungskile folkhögskola. Det är bara genom det här nära samarbetet med några av det unika svenska folkbildningssystemets gravitationspunkter som vi hos oss kan erbjuda ett brett och lättillgängligt utbud av lärande för omställning, och meningsskapande tillsammansbyggande.
Mycket av våra aktiviteter handlar om gemenskap och att utveckla vår kollektiva förmåga till handling genom praktiskt görande. En kärna i allt vi gör är relationer, broar mellan erfarenheter som går över gränser, som utvecklar tillit och stärker både gruppen och individen.
Folkbildningen genomsyras av samma enkla, kraftfulla och explosiva idé: alla kan, om vi bara får chansen att lära, öva och göra, tillsammans.
Du som har haft förmånen att kanske läsa en termin eller två vid en folkhögskola vet vad jag talar om när jag säger: det är såhär hela livet borde vara. Att nyfiket få fördjupa sig i ett tema, i sällskap med andra nyfikna som över loppet av några månader går från främlingar till ens vänner för livet. Inramat av folkhögskolans särskilda väsen av byggnader och miljöer, en själ som är väldigt närvarande på Billströmska folkhögskolan på Tjörn.
Folkhögskolan erbjuder ett litet campus, men utan universitetets anspråk på att det ska behöva vara en språngbräda ut i karriären. Bara en bra plats att få vara människa i ett meningsfullt sammanhang, en by med ett syfte.
Jag tror att det är en miljö och ett sammanhang som inte bara är bra här och nu utan också har framtiden för sig. En typ av plats som vi verkligen behöver mer av.
Ja, det är kanske just det här vi söker hela tiden? Det är hit vägarna hem leder. Till platser där människor bildas, blir hela och växer samman istället för att fördummas, gå sönder och glida isär.
Folkbildningen behöver utvecklas, inte avvecklas!
