Egnahemfabriken är en verksamhet som består av människor som jobbar tillsammans för att bygga något bra ihop. Men vilka är det då egentligen som jobbar på Egnahemsfabriken? Och vad är det vi gör hela dagarna? Ja, sånt kan man fundera på!
Här intervjuas Erik Berg som är projektledare och arkitekt på Egnahemsfabriken.
Hej Erik, vem är du egentligen?
Erik: Jag är en mångsysslande arkitekt, projektlots och ”samhällspoet” som drivs av att få ägna mig åt allt sånt som är på samma gång spännande, meningsfullt, utforskande och handgripligt. Jag älskar att vara inne i projekt och skapa någonting nytt som man inte vet vart det ska ta vägen, helst tillsammans med ett gäng andra engagerade människor. Alltså just den typ av sammanhang som Egnahemsfabriken är. Mentalt är jag väl något av en ”individualistisk kollektivist”. Jag brinner för det gemensamma och kollektiva, är väldigt lojal mot det som är ”rätt”, men jag har svårt att trivas i hierarkiska och storskaliga organisationer. Jag föredrar att vara på marken i ett rörligt och tillåtande sammanhang med likasinnade.
Vad gör du just nu på Egnahemsfabriken?
Jag är projektledare och arkitekt. I den rollen ingår lite av allt. Jag arbetar med våra byggbrigader, ritar på nya hus, gör utredningar och rapporter, samverkar med andra, planerar uppdrag och leder projekt. Jag håller även i vår utbildningsverksamhet, byggutbildningar och kurser (tillsammans med Annika och flera andra). Och så arbetar jag med att lotsa byggemenskaper och byggrupper genom deras byggprocesser, samt har fokus på organisationsbygget, verksamhetsutveckling, verksamhetsstöd, finansiering och ekonomi.
Ja, ungefär så. Det är kul, omväxlande och utmanande, högt och lågt, teoretiskt och praktiskt i en väldigt rolig blandning. Jag känner mig priviligierad som får vara en del av detta.
Vad har varit det roligaste hittills?
Det roliga är att varje dag se hur platsen och organisationen utvecklas med varje ny person som blir en del av gruppen och utifrån allas idéer. Att följa hur olika sociala trådar vävs samman till en ny väv, hur vi växer fram ett litet stycke samhälle här. Men om jag ska välja en enskild grej som varit väldigt rolig så får det bli byggbrigaden då vi byggde Eds andra kiosk(er) i Håbol under en sommarvecka 2021. Byggbrigader är en alldeles särskilt skön upplevelse.
Vad har du gjort innan du kom till Egnahemsfabriken?
Jag har jobbat som arkitekt sedan ungefär 2007, först på några olika kommuner och sedan på privata sidan. I åtta år var jag arkitekt på Inobi i Göteborg. Dessförinnan och parallellt med det har jag varit programmerare och webbutvecklare och ägnat mycket ideell tid åt tillsammansbyggande i föreningen Byggbrigaden. Jag har varit och är engagerad i den svenska rörelsen för socialt byggande, bland annat inom Föreningen för Byggemenskaper. Andra halvan av 10-talet ägnade jag åt att bli förälder och bygga hus med min familj.
Jag har även en bakgrund som skrivande person, bloggare och politiskt aktiv. Under en period stod jag faktiskt som ersättare i Europaparlamentet. Tack och lov behövde jag aldrig träda i tjänst. Politiken var ett ganska långt och formativt kapitel i mitt liv och jag har den största respekt för alla de som tar på sig politiska förtroendeuppdrag, framförallt på kommunal och regional nivå, men jag själv tappade tålamodet till att vara i den världen med dess stora fokus på ”prat” och det långa avståndet till ”verkstad”.
Varför är socialt byggande viktigt för dig?
För mig handlar det mycket om hur vi ska leva tillsammans och vilken relation vi ska ha till vår värld. Jag ogillar verkligen att tillvaron blir alltmer som en flygplats där vi slussas mellan olika fållor längs snitslade banor och där allt är tillrättalagt, ordnat och paketerat som varor och tjänster runt oss. På det viset kommer vi längre från varandra, från det mänskliga och från att fullt ut ta del av och känna lukten av jorden, som jag upplever det. Socialt byggande handlar därför för mig om att vi ska kunna komma närmare den praktiska ”saken” igen, återföra inflytandet över byggandet till människorna och förankra byggandets prioriteringar i människors behov, i naturens villkor och i det som är bra för samhällets långsiktiga hållbarhet och resiliens.
Vad är dina drömmar om framtiden?
Jag drömmer om en framtid där vi hittat ett sätt att organisera våra samhällen så att makt återförts till mindre enheter, där den kommunala och subkommunala nivån vitaliserats, där vi samverkar och tänker globalt men agerar och är förankrade lokalt. Jag drömmer om att solidaritet och medmänsklighet ska vara ledstjärnor för våra gemensamma prioriteringar, i stället för statusjakt, ojämlikhet och stora löneskillnader. Jag längtar efter ett offentligt rum som, i stället för att utarmas och utslätas, blir en allt vackrare plats som vi fyller med skönhet och livsglädje genom att släppa varandras skapande och lust fritt och satsa på den offentliga sfären. Jag drömmer om att barn, ungdomar och rörelsehindrade ska ha samma rörelsefrihet som bilburna vuxna. Jag tror att jag drömmer om att slippa Internet, eller snarare drömmer jag kanske om ett annat slags Internet än det vi fått idag. Jag drömmer om att kultur och poesi ska prioriteras över ekonomi och att kod ska underordnas biologi. Jag önskar innerligt att de algoritmer som griper in i och förvränger våra sociala relationer ska ”brinna i helvetet”. Jag drömmer om att tekniken, istället för att ha människorna allt fastare fixerade i ett svårartat beroendeförhållande, kunde bli ett verktyg vi lär oss att använda i lagom mängd, på rätt ställe, men inte i onödan tills den ersätter oss själva.
Jag tror att delar av mina drömmar är omöjliga och naiva och att andra är helt nödvändiga. Och att det aldrig går att veta vilken av dom som är vad eller vad vi kan uppnå utan att testa. Jag är övertygad om att vi skulle kunna skapa ett bättre samhälle om vi själva börjar bygga det samhälle vi vill ha istället för att prata och gnälla på varandra, om vi släpper att vara så bekväma och privata, om vi slutar vara rädda för främlingar, börjar tro gott om varandra, om vi åter börja vända oss direkt till dem vi möter och har runtomkring oss och istället bygger upp, ihop.
Vad tänker du om framtiden för världen i stort?
Jag är en pessimistisk optimist. I hjärtat kommer jag alltid hålla hårt i känslan av att det löser sig, men rent ”intellektuellt” är jag väldigt tveksam. Under vår tid ska mänskligheten pressas genom inte bara ett utan flera existentiella civilisationskriser och omvälvningar. Klimatfrågan och de hotade ekosystemen är en av kriserna, men det som jag faktiskt är ännu mer oroad över idag är hur våra definierande teknologier förändras okontrollerat och de risker det medför. Vi vet inte om det finns kultur, samhälle, människor eller liv kvar på andra sidan. Det finns så mycket som kan gå fel, som kommer gå fel, som vi misslyckas med att hantera. Förloppen accelererar för varje år, insatserna ökar, riskerna blir större. Och vad konspirationsteoretikerna än föreställer sig så finns det inga hemliga nätverk som styr allt, sanningen är att vi driver utan kurs med ett roder som slår åt alla håll. Ska vi klara oss kommer inte svaret uppifrån, det måste komma underifrån. I alla tider har de varit byar och grupper som sett till att kultur och civilisation överlevt när familjer rasat samman, individer fallit ifrån och stater kollapsat. Därför måste vi överallt lokalt bygga den mångsidighet och resiliens vi behöver.
Vad brukar du ha i hörlurarna när du jobbar?
Det var bara något år sedan som jag tillsist fattade grejen med poddar och ljudböcker. De brukar tyvärr inte gå att kombinera så väl med mina arbetsuppgifter, men så fort jag är ledig eller gör något repetitivt lyssnar jag på poddar. De som går varmast hos mig är Making Sense, Staden, LessWrong, Arwidsson talks, Apans anatomi, What could possibly go right? och Idéer som förändrar världen.
Vad jobbar du främst i / med för verktyg?
I mitt dagliga arbete är det fortfarande betydligt mer arbete med dator än jag skulle vilja. Mitt främsta verktyg är tangentbordet. När det ska byggas är jag en varm anhängare av den mångsidiga vinkelhaken.
Något annat du vill tillägga?
Kan nämna att jag även är peramakulturdesigner och att det är ett perspektiv jag försöker integrera i mitt arbete som arkitekt med husdesign. Vill man följa annat jag ritar och gör som arkitekt kan man även kika in hos arkitektkooperativet Bygden eller företaget Liminal Space
Fem snabba frågor:
1. Träd eller bilar? Träd! De sprider liv. Bilar dödar.
2. Hus eller mat? De förutsätter varandra. Utan mat inga husbyggen. Särskilt inte sociala sådana. Och husen påverkar hur vi äter ihop och vad vi äter. Matens sammanhang är viktigt.
3. Morgon eller kväll? Kväll, jag är som allra piggast i huvudet omkring 23.30.
4. Prat eller verkstad? Prat i verkstan. Prat utan verkstad är bara tråkigt. Men inget är heller så praktiskt som en god teori.
5. Frågor eller svar? Frågor är det som för tänkandet framåt. Svar är det som låser fast och gränsar av.
