Eds andra kiosk

Dalsland, väster om Vänern, har kallats för Sveriges mest bortglömda landskap. Trots trolsk och storslagen natur är Dalsland idag kanske främst känt för en 90-talsfilm om tristessen i Åmål och för fabriksnedläggningar som slagit hårt mot landskapet. Under de senaste decennierna har folkmängden legat stilla omkring 50 000, men under ytan minskar antalet unga och familjer medan andelen pensionärer stadigt ökar. I spåren efter strukturomvandlingar och urbaniseringskoncentration, behöver Dalsland finna nya vägar till sin egen framtid.

Här har kulturinitiativ som Not Quite i Fengersfors och Stenebyskolan i Dals Långed visat sig ha stor betydelse för att förändra föreställningar, generera ny inflyttning och utveckla nya näringar.

Vi ville med projektet Ed:s andra kiosk omsätta teorier om platsutveckling och mötesplatsbyggande i en utforskande praktisk tillämpning, genom ett ingrepp i samma anda som bland annat Not Quite står för.

I en social byggprocess med enkla medel och efter historisk förebild etablerades en ny småskalig mötesplats och ett nytt offentligt rum, som kan stimulera en annan utveckling och forma en annan berättelse. En kulturinjektion som vi hoppas kan ge ringar på vattnet.

Genom projektet ville vi undersöka vad som krävs för att skapa ett nytt offentlig rum. Räcker det med att tillföra en kiosk? Hur kan kiosken i sin tur fungera som sammankopplare mellan lokala nätverk? Vilken kombination av funktioner behövs för att platsen ska fungera på sikt?

Genom projektet utforskades samtidigt processens betydelse; delaktighet i design, planering och byggande, kommunikation med bygden, betydelsen av att det nya blir en del av platsens historia.

Initiativtagare till kiosken i Håbol var Erik Normark, infödd dalslänning. Under 2020 arbetade Erik Normark tillsammans med sin dotter Lou och med input från vänner och arkitekter med utformning av kiosken utgående från den historiska förlagan.

Kiosken placerades på privat tomtmark invid ett vägskäl mellan Henneviken / Näs / Tuvan, en punkt som utgör en naturlig mötesplats i den lokala geografin. Här finns även områdets brevlådor och många passerar, särskilt sommartid: cyklister, scouter, motorcyklar, veteranbilar. Placeringen är synlig och tillgänglig och funktionen skapar en ny referenspunkt i den lokala ”mentala terrängen”.

En del av projektet handlade om mötet mellan den privata sfären och det offentliga rummet. Butiker, caféer och kiosker är alltid beroende av det offentliga rummet men är också samtidigt med om att skapa det. Genom sittbänkar, skärmtak, belysning, utställda krukor mm definierades den offentliga platsen runt kiosken. Samtidigt fick den lilla kiosken i sin bakre del plats för den mer privata funktionen övernattning!

Eds andra kiosk är inte bara en kiosk utan också som en kulturscen och som ett besöksmål. Därför kallar vi det för en Kulturkiosk. I begreppet ligger att kiosken vid sidan av en lekamlig spis även skall erbjuda andlig dito.

– Önskas endast kaffe eller kaffe med dikt?

– Får det lov att vara en mikroskopisk reproduktion av
en Bruegelmålning till glassen?

Kioskerna har haft en historisk betydelse som gränsöverksridande lokala mötesplatser – deras succesiva försvinnande har vart en stor förlust.

Förhoppningen är att den enkla affärsverksamheten på
en oväntad plats ska uppmuntra fler att öppna små kulturkiosker som genererar nya mikrooffentligheter.

Med stöd från: